14. Siri
Vi brukar nästan alltid ha våra fasta platser runt det ovala bordet i Vitsippans kök.
Själv sitter jag på en stol utan armstöd mellan två rullstolar. Till höger har jag Ruth
och till vänster sitter Siri. Elsa och Axel sitter vid varsin kortände av bordet. Axels
placering är väl vald av honom själv. Han sitter nära utgången och kan komma och
gå som han vill, och det gör han också. Mitt emot mig sitter Agneta med Svea till
vänster och Linnéa till höger.
I ett hörn av köket står serveringsvagnen med koppar, glas, kaffekanna och en safttillbringare.
Allt är redo för framplockning när stunden är inne. På vagnen finns också ett kakfat med årstidens
kakor. I dag är det pepparkakor.
Denna dag har Siri bestämt sig för att göra sin stämma hörd:
Ska vi gå på bio, ska vi gå på bio,
det har blivit nytt program.
Stora svarta gubbar, stora svarta gubbar
träder på ett lakan fram!
Ingen av oss andra känner igen den här melodin. Det bekymrar inte Siri alls,
hon tar den en gång till...och en gång till... Siri kan alla sånger jag kan och
förmodligen några tusen till som jag aldrig kommer att få veta något om.
En gång frågade jag Siri hur det kom sig till att hon kunde så många sånger.
– Jo, svarade Siri. När vi ätit middag hemma så var det alltid mamma som stod i diskbaljan.
Jag och min syster torkade disken och under tiden sjöng vi. Ofta sjöng vi i stämmor också.
Inte nog med att diskmaskiner stör sångstunder med sitt skvalande!
De hindrar tydligen spridandet av visor mellan generationerna också.
När jag söker efter visor som går att nå gamla männsikor med utgår jag alltid från Siri.
Om Siri inte kan visan är det ingen idé att pröva den på något annat ställe heller.
En hel del melodier har fått olika texter. Så idag börjar jag med att vissla en melodi som jag
vet att alla känner till. När jag visslat klart både vers och refräng blir det tyst runt bordet.
Nu blir det kul att se vilken text de väljer! Det blir Siri som tar ton i dag:
Långt bort i skogen där träden växa höga
dansar bäcken genom dalen under munter sång.
Sippan i lunden slår upp sitt klara öga
solen lyser, våren kommer till oss än en gång.
Trallalalala, trallalalala
solen lyser, våren kommer till oss än en gång.
– Jaha, det är den! säger Axel. Den kan jag en annan text på:
Nubben kan tagas på alla sätt och handa vis.
Ett sätt är att ta den såsom Bismarck tog Paris!
Hurra för Svealand, hurra för Götaland,
hurra för potatisland som ger oss brännevin.
Kors i taket! Axel sjunger! Vad har hänt? Agneta kastar en snabb blick mot mig.
Hon gör en diskret liten segergest med knuten näve. Ingen annan verkar notera det
historiska ögonblicket. Axel kör till och med en repris, ännu högre och ännu ljudligare!
Hurra för Svealand, hurra för Götaland,
hurra för potatisland som ger oss brännevin!!!
Elsas ansikte skrynklas ihop som ett russin. Hon sjunger absolut i–n–t–e med!
Det gör däremot alla andra, särskilt Alice som ser mycket nöjd ut.
– Kräftskiva! säger hon glatt. Ska vi inte ha en kräftskiva snart?
– Ingen sprit i så fall! säger Elsa.
– Åjo, säger Agneta. Det är klart att den som vill kan få en nubbe till kräftorna om vi har en kräftskiva!
– Jag vill, säger Axel.
Nästa sida
