13. Dags för refrängen!

13. Dags för refrängen!

Hur är det möjligt?

Hur många sånger kan de här människorna egentligen?

Vid varje refräng jag börjar på lyser deras ansikten upp. Alla runt bordet verkar kunna

varenda sång jag sjunger! Det spelar ingen roll om det är sånger från 30–talet, 40–talet

eller 50–talet. Inte ens refrängerna från början av seklet är bortglömda här.

Allt finns tydligen lagrat i hjärnor som annars har kopplat ned i stor utsträckning.

För jag är torpare jag och jag har det så bra

jag ligger på soffan för så ska det va´

å gräset det växer å rågen han gror

sätt på pannan mor, sätt på pannan mor!

Hå hå ja ja, hå hå ja ja,

hör vad det blåser i träa i da´

Hå hå ja ja, hå hå ja ja,

det blåser i träa i da´!

Ja visst, alla sjunger med i Gunde Johanssons Torparvisa! Ja, inte Axel förstås.

Vi har annarsen ovanligt bra dag i dag. Axel är på gott humör, Ruths hörapparat piper

inte och diskmaskinen är avstängd. Kan det bli bättre? Lite kan det också bero på att

vi sjunger välkända refränger hela tiden. Fördelar: De är korta, melodierna är muntra,

alla kan vartenda ord och vi kan hålla ett lagom högt tempo.

Så fort vi sjungit en refräng klar satsar vi på nästa. Ju mer vi är tillsammans, Det är våren,

En gång jag seglar i hamn, Med en enkel tulipan, Capri – vi sjunger refräng på refräng tills

vi till sist avslutar med Bättre och bättre dag för dag.

Pust!

Kort paus, den här då?

Trallalalalalej, då tänker jag på dej,

Trallalalalalej, då tänker jag på dej.

Nu tittar Axel med vänliga ögon på Agneta och förstärker med att lyfta högerarmen

och rikta pekfingret rakt mot henne.

– Då tänker jag på dej! säger han igen när vi andra har slutat sjunga.

Ska vi kalla sången kontaktskapande? Hur som helst har vi en mycket bra dag runt köksbordet

inne på Vitsippan. Det är bara det att bakom Agnetas vänliga, vanliga jag skymtar jag något annat

som jag inte blir riktigt klar över.

– Nej, nu är det kanske dags att tänka på refrängen! säger jag vitsigt.

Vi avslutar sångstunden med Blott en dag så att Elsa också ska få en sång att ha med sig

under resten av dagen.

Blott en dag ett ögonblick i sänder

vilken tröst evad som kommer på

allt ju vilar i min faders händer

skulle jag som barn väl ängslas då

han som bär för mig en faders hjärta

o, han giver ju åt varje dag

dess beskärda del av fröjd och smärta,

möda, vila och behag.

Tror ni att Axel sjöng med?

Not bloody likely!