22. Om barnen
Det är bara min pojke som går i takt! sa gumman när hon stolt stod på trottoaren och såg hur
regementet marscherade förbi. Egna barn och andras ungar... jag är på väg till Vitsippan igen.
Medan vinterlandskapet glider förbi utanför bilfönstret låter jag tankarna fara. Det här är min
bästa tänkartid! Jag har nästan en timme på mig att fundera över livet. Den chansen låter jag
sällan glida mig ur händerna.
Idag funderar jag alltså kring barn och över hur vi som föräldrar älskar våra barn över allt annat.
För ett par år sedan såg jag en film som handlade om ett barn med en alldeles speciell sjukdom.
Den gjorde att barnet åldrades mycket snabbare än normalt. Det här var en pojke som just skulle
börja i skolan, men han såg redan ut som en liten vuxen. Självklart förstod föräldrarna att de andra
barnen inte skulle vara snälla mot honom som såg så annorlunda ut. Så när pojken skulle gå till sin
första skoldag tog hans mamma till orda:
- Om något barn i skolan retar dig eller gör dig ledsen, vet du vad du ska göra då?
- Nej, sa pojken.
- Jo, då säger du till din fröken! Sedan ringer hon hem till oss och då kommer vi till skolan och
dödar alla som varit elaka mot dig!
Låter det hårt?
Kanske, men så här känns det! Ett annat exempel på moderskärlek finns i den här historien som
mycket väl skulle kunna vara sann. Tänk er in i scenen:
En personalchef, ett skrivbord och en arbetssökande ung man. Personalchefen lägger ett nyss
läst doument framför sig på skrivbordet.
– Det var verkligen ett fint betyg! Jag har arbetat som personalchef i över trettio år och jag har
aldrig sett ett bättre omdöme om någon arbetssökande tidigare! Har du möjligen något annat
betyg än från din mamma?
Den libanesiske filosofen Khalil Gibran har skrivit en bok som heter Profeten. Här finns en av de
vackraste beskrivningar av förhållandet mellan barn och föräldrar jag vet. Titeln är: Om barnen
En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
"Tala till oss om barnen."
Och han sade:
Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar,
ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus,
som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem,
men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka
och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och
Han böjer dig med sin makt för att
Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger,
älskar Han också bågen, som är stadig.
av Khalil Gibran ur Profeten
